Boston Marathon
Som alla förmodligen läst i tidningar och media så har en stor tragedi inträffat här i Boston. 2 bomber detonerades mitt i folkhavet vid mållinjen för Boston maraton. Över 100 pers blev tagna till sjukhus med krigszonliknande skador och 3 människor miste sina liv i denna fruktansvärda attack.
Man undrar ju vart mänskligheten är påväg när sånt här sker. När målet för attacken utan tvivel är helt oskyldiga civila människor. Studenter, barn. Folk som står och hejar på sina nära och kära. Maratonet är en folkfest här i Boston. Tusentals människor är ute och njuter av våren. Men mer än så så är det en så glädjefylld tillställning. Förväntan och glädje ligger i luften. Detta är vad som gör attentatet så fruktansvärt. Det är liksom en solklar attack mot en så glädjefylld och fridfylld tillställning.
Denna händelse ligger väldigt nära mig som ni kanske förstår, dels i hjärtat men också väldigt bokstavligt. Mållinjen var endast ett par kvarter bort från vart jag bor, det är en gata jag går på nästan varje dag. Jag var även påväg dit denna dag, precis vid den tiden men av någon anledning dröjde jag med att gå dit. Stämningen i staden är så påtaglig. Hela staden är i sorg. Nu har det gått två dagar sen attentatet, skolan har varit stängd hela veckan, kommer förmodligen vara resten av veckan också. Militären har stängt av flera kvarter. Soldater och FBI agenter står med stora automatvapen i alla hörn och poliser är överallt. Vägen jag går till min skola ser mer ut som en krigszon just nu.
Men mitt i allt detta är det ändå så underbart att se hur mycket kärlek människor visar. Bredvid de där soldaterna med vapnena ligger en hög blommor folk lagt dit, bredvid pansarbilen är väggen fylld av posters folk har satt upp där det står, "You are not alone" och liknande budskap fyllda av kärlek och medmänsklighet. Löparna som sprungit färdigt maratonet fortsatte att springa till närmaste sjukhus för att ge blod. Sekunder efter bomben detonerat springer folk TILL platsen för att hjälpa. Mitt i all sorg och skada så visar folk så mycket kärlek.
Det är verkligen som dom säger, om en människa kan visa så mycket hat, fatta hur mycket kärlek resten av oss kan visa.
Man undrar ju vart mänskligheten är påväg när sånt här sker. När målet för attacken utan tvivel är helt oskyldiga civila människor. Studenter, barn. Folk som står och hejar på sina nära och kära. Maratonet är en folkfest här i Boston. Tusentals människor är ute och njuter av våren. Men mer än så så är det en så glädjefylld tillställning. Förväntan och glädje ligger i luften. Detta är vad som gör attentatet så fruktansvärt. Det är liksom en solklar attack mot en så glädjefylld och fridfylld tillställning.
Denna händelse ligger väldigt nära mig som ni kanske förstår, dels i hjärtat men också väldigt bokstavligt. Mållinjen var endast ett par kvarter bort från vart jag bor, det är en gata jag går på nästan varje dag. Jag var även påväg dit denna dag, precis vid den tiden men av någon anledning dröjde jag med att gå dit. Stämningen i staden är så påtaglig. Hela staden är i sorg. Nu har det gått två dagar sen attentatet, skolan har varit stängd hela veckan, kommer förmodligen vara resten av veckan också. Militären har stängt av flera kvarter. Soldater och FBI agenter står med stora automatvapen i alla hörn och poliser är överallt. Vägen jag går till min skola ser mer ut som en krigszon just nu.
Men mitt i allt detta är det ändå så underbart att se hur mycket kärlek människor visar. Bredvid de där soldaterna med vapnena ligger en hög blommor folk lagt dit, bredvid pansarbilen är väggen fylld av posters folk har satt upp där det står, "You are not alone" och liknande budskap fyllda av kärlek och medmänsklighet. Löparna som sprungit färdigt maratonet fortsatte att springa till närmaste sjukhus för att ge blod. Sekunder efter bomben detonerat springer folk TILL platsen för att hjälpa. Mitt i all sorg och skada så visar folk så mycket kärlek.
Det är verkligen som dom säger, om en människa kan visa så mycket hat, fatta hur mycket kärlek resten av oss kan visa.